Hallå där Mikaela "Mickis" Gustafsson…

Tisdag 6 april 2021

  • Foto: Anna Forsström
    Foto: Anna Forsström
  • Foto: Anna Forsström
    Foto: Anna Forsström
  • Foto: Anna Forsström
    Foto: Anna Forsström
  • Foto: Anna Forsström
    Foto: Anna Forsström

...som i sista matchen för säsongen gjorde sin hundrade match i SBBK-linnet i högsta serien.

 

27:åriga Mikaela Gustafsson har SBBK som moderklubb och började spela i SBBK som åttaåring. Redan som 16:åring debuterade hon i SBBK:s damlag och var med och vann två raka SM-guld. Efter spel på college i USA följt av en proffssejour i Tyskland återvände hon hem till SBBK och har de tre senaste säsongerna spelat för SBBK. Mikaela fick problem med foten under förra säsongen och spelade inte på nästan 15 månader. Hon har kämpat sig tillbaka och spelade de 11 sista matcherna av säsongen och avslutande på topp med 12 respektive 8 poäng i kvartsfinalerna mot Umeå. Den andra kvartsfinalen mot Umeå var inte bara SBBK:s damlags sista match den här säsongen det var också Mikaela Gustafssons hundrade match i SBBK-linnet i högsta serien. 

 

Hur känns det att ha gjort 100 matcher i SBL för SBBK?

 

 – Det känns bara otroligt roligt. Det jag tänker på främst är att jag har så många fantastiska minnen ifrån alla de sex säsongerna som jag har spelat här. Man har träffat så många otroligt fina människor både lagkamrater, tränare, publik och andra människor i och runt om klubben, säger Mikaela Gustafsson. 

 

Hur kommer det sig att du i Sverige hela tiden har spelat för SBBK?

 – Det har alltid varit kul att spela för SBBK. Jag är ju född och uppvuxen i Södertälje och har spelat i klubben sen jag började spela basket. När man var yngre hade man möjligheten att gå och se på riktigt bra basket när Eldebrinkarna och Louice Halvarsson spelade. Så man hade stora förebilder inom klubben. Sen när jag blev erbjuden en plats i A-laget när jag gick i gymnasiet var det självklart att tacka ja. Att under de tre åren få träna och spela med det bästa laget i Sverige med bland annat Amanda Zahui och Binta Drammeh som lagkamrater var väldigt lärorikt och roligt. Vi vann väldigt många matcher dom åren och dominerade stort i ligan. Träningarna var tuffa eftersom det var så många bra spelare i laget så det hjälpte att förbereda mig mycket inför college. Sen efter att jag hade spenderat sex säsonger utomlands (fyra på college och två i Tyskland) och Viktor  (Bengtsson, dåvarande coach) hörde av sig för att kolla ifall jag var intresserad av att komma tillbaks till SBBK så kändes timingen rätt. Skulle jag återvända till Sverige så kändes det naturligt att välja SBBK. Det lockade dessutom lite extra att vi skulle spela Eurocup den säsongen. 

 

 

 

Vad tycker du kännetecknar SBBK som klubb?

  – Det har alltid funnits en stark tradition och stolthet inom klubben då man lyckats producera många bra spelare och vunnit många SM-guld genom tiderna så det är alltid en stolthet att få representera SBBK.

 

Vilket är ditt bäst minne i SBBK-linnet?

 

 – Självklart de två SM-guld som vi vann 2011 och 2012. Men mer nyligen så hade vi en väldigt rolig säsong för två år sen när vi spelade Eurocup även om vi inte lyckades knipa någon vinst där. Vi lyckades i alla fall avsluta året med en väldigt spännande kvartsfinalserie mot Norrköping där vi vann två raka efter satta treor av Nena Trajchevska och Tilde Ahlin i slutsekunderna - så det är ett väldigt kärt minne.

 

 

 

 Hur skulle du sammanfatta din säsong 20/21?

 

– Jag rehabade de större delarna av säsongen och opererades i slutet av oktober. Så för mig har det varit att balansera rehab, skola (Mikaela studerar en masterutbildning i miljövetenskap på heltid) och dessutom lite jobb medan jag försökt att också vara närvarande vid en del av träningarna och matcherna. Så personligen var det lite tråkigt att inte kunna vara så delaktig som jag velat i början av denna säsong eftersom jag inte hade så mycket tid. Men efter att jag fått grönt ljus och börja köra lite så hade jag större möjligheter att spendera tid med laget på träningarna och fick sakta börja fasas in i träningen. Då fick skolan och annat jobb komma lite i andra hand. Basketmässigt har det väl varit lite upp och ner eftersom jag har varit borta så pass länge, men jag kände väl i alla fall att jag lyckades bevisa att jag fortfarande kan spela på den här nivån även om det var lite ringrostigt.

 

Se några höjdpunkter från säsongen 20/21 med Mikaela Gustafsson i spelaren nedan.

 

 

– Allra roligast har det varit att få återförenas med Matilda (Claesson) igen som är en av mina bästa vänner sen vi spelade tillsammans säsongerna 2010-2011 och 2011-2012 och tog två SM-guld tillsammans. Men sen var det också kul att få spela tillsammans med Sofia (Hägg), Elin (Lomgren) och Dara (Taylor) igen då vår säsong snopet tog slut förra året på grund av corona. 

 

 

 

Och lagets säsong?

 

 – Det har varit ett otroligt speciellt år med tanke på Covid-19. Vi har haft en mix av äldre mer erfarna spelare och unga spelare i truppen. Det är hel del som har hänt kring laget och vi har haft lite otur med skador och andra skavanker. Så det har varit väldigt upp och ner under säsongen, vi har spelat otroligt bra stundtals och sen haft tuffare perioder när det inte flutit på lika bra. Trots det så är jag otroligt stolt över den kämpaglöden vi har visat igenom hela säsongen men speciellt i slutet av säsongen när det gällde som mest och det var verkligen med små marginaler som vi missade semifinalen.

 

  

 

Du var borta nästan 15 månader på grund av en skada, hur har du hittat motivation för att komma tillbaka?

 

 – Det har varit väldigt tufft. Det kom lite som en chock för mig då jag egentligen aldrig hade varit långtidsskadad förut och aldrig hade missat matcher under säsong. Så det var lite svårt att hantera i början men som lagkapten förra säsongen försökte jag växa in i en ny roll och se hur jag kunde hjälpa och stötta mina lagkamrater bäst ifrån sidlinjen. I början var jag otroligt motiverad och konditionstränade som en galning för att vara redo när det väl var dags eftersom jag först hoppades på att jag skulle kunna va tillbaks efter bara några månader. Sen när det visade sig att det inte skulle bli något mer spelande för min del den säsongen hamnade jag nog lite i en svacka där mitt i. Men jag hade fantastiskt bra stöd ifrån min fysioterapeut Frida på Östertälje Hälsan men också ifrån laget så det hjälpte väldigt mycket. Sen kommer man till en punkt då det ”bara” var några månader kvar tills man eventuellt skulle kunna få börja träna igen och då ser man ju ljuset i slutet av tunneln och då är man absolut extra motiverad för att vara redo när det väl är dags. Den stora motivationen har nog alltid varit att bara ha som mål att få komma tillbaks ut på golvet igen och speciellt att få spela och vinna matcher.

 

Du har ju gått hela vägen i SBBK, från knattebasket till elit, om du skulle ge ett tips till en ung spelare som skulle vilja göra samma resa vad skulle det vara?

 

 – Det låter väldigt klyschigt men det största tipset är att jobba hårt och våga tro på sig själv. Man behöver inte vara den bästa spelaren i sin årgång för att lyckas komma långt med basketen. Det kommer komma båda motgångar och medgångar men så länge man jobbar hårt konsekvent så kommer resultaten sakta men säkert komma.

 


Rikard Aspegren

 

Relaterade nyheter

  • Ny förlust i nytt sekunddrama

    Skrivet 2021-03-28

    Å nej, inte igen! Det var känslan när A3 gjorde 65-64 med två sekunder kvar av den andra SM-kvartsfinalen. Ama Degbeon matchhjälte och därmed är SBBK utslaget.

    Läs mer
  • Vinna eller försvinna

    Skrivet 2021-03-27

    I morgon söndag möts SBBK och A3 på nytt, i den andra kvartsfinalmatchen i bäst av tre, den här gången i Täljehallen. Eftersom A3 vann den första matchen måste SBBK ...

    Läs mer
  • Grym förlust i sekunddrama

    Skrivet 2021-03-25

    SBBK ledde den första kvartsfinalen mot A3 med 21 sekunder kvar, men Emma Stach avgjorde för sitt A3, som vann med 83-82

    Läs mer
SBBK Damlaget