SBBK DU17 är i Final Four i SM!
Skrivet 2018-04-12
Hej, jag heter Amanda Stahl och jag är lagkapten för SBBK DU17-lag som är klara för semifinal i SM. Vi har varit i semifinal en gång innan i RM DU15. ...
Läs merDU17 i Kinna – USM
Måndag 5 februari 2018
Wilma blev helgens MVP.
Lördagens
första match var mot Skuru. Skuru har tappat flera spelare till i år och har
svårt att prestera på samma nivå som tidigare år. Skuru har också en tuffhet
som kan bli svår att hantera. Första halvlek blev också en ganska svårhanterlig
period. Inget av lagen fick det där extra utrymmet och även om det kändes att
vi styrde i spelet ledde vi endast med 37-30 i halvtid. Tredje perioden blev
dock helt vår. Med riktigt bra försvar, och lite mera fart i anfall, kunde vi i
tredje rycka ifrån med 18-4 och 55-34 inför sista. Även om Skuru reser sig
starkt i mitten av fjärde är det aldrig riktigt spännande och i slutet av
fjärde kan vi åter rycka ifrån för att vinna med 72-52. Josse blev, rättvist,
matchens lirare och bästa poängplockare men det var lagets försvarsinsats som
stängde ner butiken.
Lördagens andra match var mot Blackeberg. Blackeberg har genom åren varit ganska svaga men har den sista tiden blivit allt bättre. Vi hade dock inte riktigt lyckats ställa om efter vinsten mot Skuru och hade fullt sjå med att hålla ifrån på poängtavlan. Inför sista perioden leder vi endast med 39-35 genom en kombination av bra arbete från Blackeberg och svårigheter för oss att göra mål. I sista perioden trummade dock till slut försvarsmotorn igång och vi kunde gasa på i anfall. Intensivt och bra försvar bärgade ytterligare en ypperlig period som vi vann med 25-2. Ett trött Blacke orkade inte hänga med och 37-64 i slutresultat var mest ett resultat av sista periodens intensitet.
Söndagsmorgonen var den matchen som vi coacher var mest oroliga för. Marbo har, utöver hemmaplan, ett antal lite udda sätt att spela försvar. Zonpressar blandade med zon och man mot man är inte ovanligt och som motståndare måste man vara förberedd på det mesta. Marbo spelade också zonpress till zon matchen igenom. Zonen var dessutom mycket trång i mitten medan trepoängslinjen var ganska öppen. Vi ville dock försöka spela oss till bättre lägen vilket gjorde att vi hade svårt att sätta upp poäng på tavlan. Av våra 54 poäng kom tillslut hälften från trepoängslnjen och nio satta treor är nog ett rekord för laget. Om vårt försvar i tidigare matcher hade varit lite svajigt fanns det dock inte mycket att klaga på idag. Vi spelade, för första gången, 40 minuter intensivt försvar och om vi hade svårt i anfall fick Marbo det ännu svårare. Det fanns ingen statistik på matcherna men jag skulle gissa att vi hade närmare 25 steals och säkert lika många offensiva returer. Marbo gjorde ett bra jobb i att aldrig låta oss rycka ifrån, men vi släppte aldrig in Marbo i matchen på riktigt. Vinst med 54-43 är ganska rättvisande siffror för hur det såg ut.
Helgens sista match var mot Malbas och för oss var den ganska betydelselös i och med att vi i praktiken redan var klara gruppvinnare. Vi inledde med en aggressiv helplanspress och drog ifrån. I andra perioden började vi sedan testa vårt nya aggressiva halvplansförsvar, med varierat resultat. Det var egentligen inte för än i mitten av tredje som vi började få ordning på halvplansförsvaret och kunde dra ifrån på riktigt. 43-31 i halvtid blev 77-46 vid slutsignalen.
Josse, Maja, Wilma C och Wilma M fick varsin tröja för matchens lirare och Wilma Christensen fick pris för helgens MVP. I poänglistan toppade Alva Jentzen med totalt 44 poäng följd av Sara på 35, Josephine på 33, Wilma C på 32 och Alva L på 31.
Lördagens andra match var mot Blackeberg. Blackeberg har genom åren varit ganska svaga men har den sista tiden blivit allt bättre. Vi hade dock inte riktigt lyckats ställa om efter vinsten mot Skuru och hade fullt sjå med att hålla ifrån på poängtavlan. Inför sista perioden leder vi endast med 39-35 genom en kombination av bra arbete från Blackeberg och svårigheter för oss att göra mål. I sista perioden trummade dock till slut försvarsmotorn igång och vi kunde gasa på i anfall. Intensivt och bra försvar bärgade ytterligare en ypperlig period som vi vann med 25-2. Ett trött Blacke orkade inte hänga med och 37-64 i slutresultat var mest ett resultat av sista periodens intensitet.
Söndagsmorgonen var den matchen som vi coacher var mest oroliga för. Marbo har, utöver hemmaplan, ett antal lite udda sätt att spela försvar. Zonpressar blandade med zon och man mot man är inte ovanligt och som motståndare måste man vara förberedd på det mesta. Marbo spelade också zonpress till zon matchen igenom. Zonen var dessutom mycket trång i mitten medan trepoängslinjen var ganska öppen. Vi ville dock försöka spela oss till bättre lägen vilket gjorde att vi hade svårt att sätta upp poäng på tavlan. Av våra 54 poäng kom tillslut hälften från trepoängslnjen och nio satta treor är nog ett rekord för laget. Om vårt försvar i tidigare matcher hade varit lite svajigt fanns det dock inte mycket att klaga på idag. Vi spelade, för första gången, 40 minuter intensivt försvar och om vi hade svårt i anfall fick Marbo det ännu svårare. Det fanns ingen statistik på matcherna men jag skulle gissa att vi hade närmare 25 steals och säkert lika många offensiva returer. Marbo gjorde ett bra jobb i att aldrig låta oss rycka ifrån, men vi släppte aldrig in Marbo i matchen på riktigt. Vinst med 54-43 är ganska rättvisande siffror för hur det såg ut.
Helgens sista match var mot Malbas och för oss var den ganska betydelselös i och med att vi i praktiken redan var klara gruppvinnare. Vi inledde med en aggressiv helplanspress och drog ifrån. I andra perioden började vi sedan testa vårt nya aggressiva halvplansförsvar, med varierat resultat. Det var egentligen inte för än i mitten av tredje som vi började få ordning på halvplansförsvaret och kunde dra ifrån på riktigt. 43-31 i halvtid blev 77-46 vid slutsignalen.
Josse, Maja, Wilma C och Wilma M fick varsin tröja för matchens lirare och Wilma Christensen fick pris för helgens MVP. I poänglistan toppade Alva Jentzen med totalt 44 poäng följd av Sara på 35, Josephine på 33, Wilma C på 32 och Alva L på 31.
